Jag fattar inte

Var sjutton tar dagarna vägen? Hela dagen går utan att man hinner någonting ju. Men idag har vi i alla fall hunnit gå till BVC, eftersom Linus skulle dit på läkarkontroll. Och det såg bara bra ut! =) Han växer på bra, vilket känns jätteskönt. Här är dagens siffror med en jämförelse från förra veckan:



Vikt: 5410 g = +280 g

Längd: 58 cm = +1 cm

Huvudomfång: 40 = +0,7 cm



Jag har fått en ny tid till "mammasamtalet" också, eftersom det blev inställt igår. Så nu på måndag ska jag dit istället. =) Sen kommer det nog att dra igång en föräldragrupp snart också. *längtar* Jag vill komma igång med babymassagen, för jag tror att Linus kommer att tycka om det (Emil älskade det!).

Jag kommer att bli otroligt rik imorgon också! =) Jag får ju tfp utbetalt istället för fp, och jag har inte tänkt så mycket på det. Men nu insåg jag att tfp är baserat på fem dagar/veckan och fp på sju dagar/vecka (för att få ut fullt), vilket innebär att jag får ut 200:- MER för varje tfp-dag. Dvs hela 5000:- extra imorgon! Det blir ju fina julklappspengar det! =)

Vilken dag!

Idag har Linus tyckt att det räcker att sova en kvart åt gången...? Så jag har fått bära runt på honom el. ammat honom typ hela dagen. Och Emil har drivit mig till vansinne femtioelva gånger idag...minst. Med sitt eviga tjatande om precis ALLT, och varit efter mig som en svans HELA dagen. Men trots det så har jag hunnit med att baka två olika sorters matbröd. *mums* Under kvällen tänkte jag äntligen få tummen ur och ringa FK och fråga efter mina pengar. Det var ju som vanligt kö där: "Du har plats 48 i kön. Förväntad kötid är 26 minuter...du har plats 35 i kön....du har plats 15 i kön...du har plats 9 i kön...du har plats 9 i kön...du har plats 9 i kön...du har plats 9 i kön *vad f-n är detta nu då?*"...du har plats 5 i kön...du har plats 3 i kön...*snart är det min tur* ...tuuuut, tuuuuut, tuuuut, tuuuut...det är för närvarande väldigt hög belastning, var god försök igen senare"


%&#"%&%¤"YHT¤%Y/#GREWTGH"&%¤U

Nåja, det var bara att börja om igen då...till slut kom jag i alla fall fram, och fick veta att jag får pengar på fredag. Men hur de löste det med de föräldradagarna som jag redan fått ut, men som skulle ändras till tfp vet jag inte. Och enligt kvinnan på FK så borde jag veta det, inte de? Att jag borde ju veta vad vi har kommit överens om?! Vi har inte kommit överens om någonting annat än att jag ska ha 26 tfp-dagar istället för fp, för de dagarna Linus var inskriven på sjukhuset. Och några av de dagarna är ju redan utbetalda i slutet av september, fast som vanliga f-dagar. Och nu får jag 26 tfp-dagar på fredag? (Jag fattade inte vad tusan hon babblade om...men huvudsaken är att man får pengar!)

Det blev inget mammasamtal idag heller, för vår BVC-sköterska var sjuk idag. Men jag hoppas att vi får komma imorgon på läkarbesöket i alla fall. =) Jag vill ju veta hur mycket han har gått upp i vikt, min lilla limpa! *fniss*

Inga pengar idag heller

Jag HATAR att vara "beroende" av Försäkringskassan. Jag fick föräldrapenning 26/9, men eftersom jag var tvungen att ändra från föräldrapenning till tillfällig föräldrapenning för tiden som Linus var inskriven på sjukhuset , så tar det ju extra lång tid innan ärendet är klart. Och att jag dessutom redan fått ut några av de dagarna som vanlig fp gör ju inte saken lättare för de antar jag...? Jag ringde de i lördags och då skrev hon en notering att de skulle ta tag i mina ärenden direkt på måndagen. Idag är det onsdag, och det står fortfarande "pågående ärende" på mina sidor på FK. Men se till att ta ett beslut då! Så jag får mina pengar... Det blir ju så krångligt när man har räkningar att betala ju....och inga pengar att betala de för.

Hobby?

Jag låg och funderade på en sak imorse, när det var tyst och lugnt runt omkring mig. Jag borde skaffa mig någon form av hobby. Men frågan är bara vad? Det skulle vara så roligt att kunna säga: "Det här har jag gjort!" Men jag är verkligen ingen kreativ människa...tyvärr. Men man kanske kan bli, om man bara hittade rätta grejen att pyssla med. Vad finns det då?

* Sy barnkläder [Det finns ju en bra 'lärare' för det: "LumLum"]
* Baka tårtor [Jag har flera gånger funderat på att anmäla mig till en tårtkurs hos Tårtpinglan]
* Göra egna kort [Agneta!! =)]
* Egna smycken [Också Agneta! =)]
* Scrapbooking [Har aldrig riktigt förstått vitsen med det...men de som pysslar med det, verkar tycka att det är kul]
* Handarbete [Är inte det bara gamla tanter som gör det?]
* Göra egna dockor (typ Waldorf)
* Annat?

Tröttare än tröttast...

Idag är jag verkligen tröttare än tröttast. Jag har nog inte sovit så himla bra inatt. Linus har sovit jättebra inatt dock, bara vaknat för att äta och sedan somnat om. Han har inte sovit i sin säng utan i liggvagnsdelen. Han fick sova i bara blöjan och ombonat med filtar etc. Han var som en bastu när jag plockade upp honom. *fniss* Inte undra på att han sov gott. =) Men Emil blev ju sjuk igår, så han har också sovit inne hos oss. Men eftersom man ville hålla honom en bit ifrån Linus, så fick han sova på ytterkanten bredvid sin pappa. Linus ligger ju mitt i sängen när han äter. Och eftersom Emil hade svårt för att somna, så låg han och babblade halva natten...och sen när han väl somnade så lyckades han trilla ur sängen. *DUNS* Rakt i golvet. Men det gick bra. Och nu sitter jag här och har äntligen fått Emil att sluta gnälla om allt, och se på en film istället. Och Linus ligger och sover. Och jag dricker en kopp kaffe för att överleva...

Det är ett faktum...jag har blivit en "hemmafru"

Idag har jag varit kusligt huslig [ett uttryck från Carl-Einar Häckner som jag skrattar åt än idag...tror att det var från serien "Albert & Herbert", fast som inte hette "Albert & Herbert" utan "Herbert & ...Robert"?]. Jag började på förmiddagen med att sätta igång en köttgryta på ca 800 g kött. Den var supergod till lunch/middag. =) Sedan tvingade jag iväg sambon till affären för att inhandla diverse mjölsorter med mera. När han kom tillbaka så gjorde jag och Emil en rabarberpaj, och när den stod i ugnen så slängde vi ihop degen till matbröd. Och när matbrödet var klart, passade jag på att baka pizzabullar också. Så jag är rätt nöjd med dagen! =) Förutom en sak...Emil är sjuk. =( Jag hörde under eftermiddagen hur han började låta "tjock" i halsen, och sedan bara small det till så är han snorig och har ont i halsen. Jag hoppas verkligen inte att han åker på streptokocker igen. Så imorgon tror jag att han får gå till VC för att ta ett halsprov för säkerhets skull.

Linus har fått ett namn!
Nu har vi äntligen enats om vad Linus ska heta (förutom Linus alltså...). Ett namn har varit bestämt sen länge, men det andra har vi funderat massor på (och rotat bland gamla släktnamn). Jag vill att mina barn ska ha namn som är fina, och som de aldrig behöver skämmas över att säga när någon frågar vad de heter i andranamn. (Jag hoppas att de inte kommer att göra det i alla fall). Emil heter: Edvin Emil Andréas [Edvin efter sin pappas farfar och Andréas efter sin pappa]. Och Linus ska heta: Gustaf Linus Erik [Gustaf efter min farfar och Erik efter min bror och min morfar + Andreas andranamn]

Nu gäller det bara att fundera lite över när och var vi ska ha namnkalas. Vi hade namnkalas för Emil när han var lite drygt ett halvår, och det var perfekt. Så det blir nog så med Linus också då. Då behöver man inte känna någon "stress" över det före jul.

Försäkringskassan
Igår blev jag lite fundersam på om jag skulle få några pengar nu på måndag eller inte, eftersom det inte syntes några pengar varken på min banksida el. på fk's inloggning. Jag är ju inte förvånad över att inte få några pengar nu, eftersom jag var tvungen att göra en ändring i början av oktober när vi skrevs ut från sjukvården. Jag fick ju ändra från fp till tfp, och samtidigt skicka in lite intyg över sjukhusvistelsen etc. Men jag ringde FK och frågade hur det låg till, och fick prata med en mycket trevlig människa som t.o.m frågade om Linus mådde bra nu? =0 (Det är inte alla på FK som är sympatiska och trevliga...*rodnar*) Hon skrev i alla fall en notering om att de skulle titta på mina ärenden direkt på måndag, så jag hoppas att pengarna kommer snart då. Tfp borde ju kunna komma i alla fall, den betalas ju ut direkt.

Jag har i alla fall suttit och räknat på föräldrapenningen igen nu (eftersom jag fick lite fler föräldradagar att röra mig med, eftersom jag fick lov att ta tfp istället). Jag kommer helt klart att kunna vara hemma hela 2009 utan problem, och då även ha lite dagar kvar. Så Linus kommer antagligen att få börja på dagis under våren 2010. (Och då hoppas vi verkligen att det blir i S-kärr.)

Min lillkille =(

Han är inte alls nöjd för närvarande (eller jo, i skrivandets stund är han det eftersom han sover). Han har varit otroligt "tjorvig" i magen inatt, och vaknat och gråtit och skrikit och gnällt mer eller mindre hela natten så jag är helt slut idag. Och han också tror jag... Det är ju så jobbigt när de har ont i magen. =( *min stackars lillkille* Han fiser så det luktar...&%#%&%¤# *rodnar* Frågan är bara vad det beror på? Det kan ju ha varit chokladen [Tack 4barnsmor för tipset...;)], så det är lika bra att inse att jag ska sluta äta choklad...*fniss* Och det är ju lika bra det...det går liksom inte riktigt ihop med att gå ner i vikt...jag började ju med Viktväktarna (fast hemma), men det går inte så himla bra kan jag erkänna...men jag kan ju alltid ta lite nya tag nu och se vad som händer. Huvudsaken är ju inte att gå ner i vikt just nu, utan att må bra. Och framförallt att Linus mår bra också! Nästa vecka ska vi till BVC två gånger. Jag ska dit på ett sk. "mammasamtal" och sedan ska vi dit på läkarbesök. Det ska bli kul att se vad lillskrutt väger då.

Åh, ikväll ska vi äta sushi! Det ska verkligen blir supersmaskens! =P [varför finns det inga smileysar här?] Det är såna saker som gör att man känner att det är helg. Annars har dagarna en förmåga att se likadana ut när man är föräldraledig. Nästa vecka är det HÖSTLOV [Shit! Ett år sen vi var på Skolforum...och Ålandskryssen...det var ju en skojig kryssning *asg* Eller vad säger du Agneta? ;)]

Blä, min blogg är verkligen supertrist ju. Jag borde hitta något spännande att blogga om ju! Eller kanske skaffa mig ett mer spännande liv...

Bokat kalas

Nu har vi fixat med saker inför Emils kalas. Han har bestämt sig för att ha sitt kalas på Lekstunden, så vi har bokat söndagen 9/11 kl. 13-15. =) Det blir ett pannkakskalas, och har har bjudit 9 kompisar. Det kommer att vara första gången som Emil bjuder sina dagiskompisar på kalas, och det blir också första gången som han inte har kalas hemma. Så idag ska vi se till att få iväg inbjudningarna till alla kompisarna. Hoppas att de flesta (alla) kan komma på kalaset också! =)

Pyttsan, Agneta tror minsann inte att jag har tid att läsa...så här kommer utmaningen! =)

Vilken bok läste du senast?
"Mamma Mu gungar"... (Ja, det är en bok. En mycket bra bok!)

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Det är nog ungefär 50/50

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller
tänker du "nu har jag en fjärdedel kvar", "en tredjedel", "hurra
bara hälften kvar" ..
Ja, det händer att jag gör så...om det är en tråkig bok (typ "Det glada blå loket"!)

Hur väljer du böcker du vill läsa?
Man får tips lite varstans...

När blir en bok för lång?
Kan en bok bli för lång?

Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Jag läser nästan lika gärna på engelska som på svenska.

Vilken bok blev du senast berörd av?
"Bakom stängda dörrar" (Jag läste den för andra gången i somras, och jag förstår fortfarande inte varför jag var tvungen att läsa om den...)

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?
Nej, jag måste få veta hur det går...

Vilken bok lämnade du senast?
Flyga Drake...men inte för att det var tråkig utan för att jag inte har haft tid att läsa klart den än (Ok, Agneta...du har lite rätt då)

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du ofta?
Deckare och klassiker.

Rekommendera fem författare!
Astrid Lindgren, Jujja Wieslander (Mamma mu...*fniss*)....Karin Alvtegen, Camilla Läckberg och JK Rowling

Dagarna bara flyger förbi

Det är inte klokt vad fort tiden går ju. Dagarna bara rullar på ju, och det känns som att jag knappt hinner med att njuta alls av min minsta älskling. =( Det var ju skillnad när Emil var liten, då hade man ju bara honom att ägna sig åt. Nu ska man hinna njuta av liten samtidigt som man ska umgås med den stora och dessutom hinna med allt annat här hemma. Fast än så länge så behöver man inte umgås så mycket med Linus, eftersom han spenderar dagarna med att sova mest...*fniss*



Vad har vi gjort idag då?

Dagen började som vanligt med att man måste tjata på Emil om att han ska äta och klä på sig (samma visa varje dag). Men idag fick jag verkligen nog, så jag tog Linus i bärsjalen och gick ut UTAN Emil. (Passade på att gå ut med soporna). Men då blev det minsann fart på honom... När jag hade lämnat Emil på dagis var det dags för tvättstugan (10-14). Sedan hämtade jag Emil 12.30 och vi passade på att vara ute till kl. 14 när tvätten var klar. Sedan gick vi till affären...utbrott nr. 2. Emil ville ha singoallakakor (?!?) och fick ett tokbryt när jag sa nej. Han skrek som en galning på affären och hotade med att köra på mig med sin lilla kundvagn! (Han var verkligen skitarg!) Men som vanligt, så går det över lika snabbt...så under hela eftermiddagen har han varit på topphumör och trevlig.



Nu är klockan 22:20 och jag väntar på att Linus ska vakna så han kan äta, få på en pyjamas...och gå och sova...*skratt*

BVC idag

Idag har jag & Linus varit på BVC igen, och det gick bra idag också! Vi vägde & mätte, och Linus går upp bra i vikt. Även om det verkar som att vikten "planar ut" lite just nu, men det pratade vi ju om på sjukhuset innan vi blev utskrivna. Eftersom jag numera bara ammar, så kan det bli så att han inte går upp lika mycket i vikt som tidigare när det var mer kontrollerat och styrt (med ersättning och sond och hela den biten). Men vår BVC-sköterska tyckte ändå att han hade gått upp bra i vikt, och han är ju en "stadig kille" redan från början. *skratt* Så här såg det ut i alla fall:



Vikt: 5130g (+130 g från förra veckan)

Längd: 57cm (+ 2cm på två veckor)

Huvud: ? - 38,4cm - 39,3cm (+0,9 på två veckor)



När vi gick dit tog vi sjalen istället för vagnen, och det är så underbart att bära Linus i sjalen. Jag har också börjat kolla runt lite på ett forum som heter sjalbarn, och insett att det är farligt att titta på bärsjalar. Det är nog hur lätt som helst att fastna... [jag är redan inne på att köpa mig en sjal till.].

21 oktober 1988

20 år har gått. 20 år sen mamma sa att pappa var död. 20 år av sorg och förtvivlan. 20 år av funderingar över hur livet skulle ha varit med en pappa. 20 år av tonårstid och vuxenliv utan pappa. 20 år av tankar på hur han hade varit om han inte varit sjuk. 20 år har gått...

*vila i frid min älskade pappa*

En skön dag

Ibland är ju livet bara underbart. Idag har min älskade stora unge överraskat mig med att städa sitt rum! *CHOCKAD* Och det har inte varit lika mycket bråk med honom, som det brukar vara annars (Han är nog en typisk "snart femåring" tror jag.*fniss*) Idag har vi pratat om hans kalas också, han har bestämt sig för att ha kalas på LEKSTUNDEN och han ska bara bjuda killar. *hihi* (Men vi är inte helt överens än om VILKA killar han ska bjuda...) Vi har också börjat prata en del om känslor, jag & Emil. Och det är roligt att höra honom förklara på sitt sätt hur det känns i kroppen när man är arg, glad, ledsen... Min älskade unge!

Vad har vi gjort idag då? Vi åkte och handlade på Ica Maxi på förmiddagen, och då bar jag Linus i sjalen...jisses, jag är verkligen helt frälst i sjalen. =) Det var nästan så jag glömde bort att han var med ju. Helt underbart att bära i sjal ju. [synd att man aldrig provade det med Emil]. Sedan åkte vi hem, och det var under eftermiddagen som Emil överraskade mig genom att faktiskt städa sitt rum! Och kvällen spenderade jag ensam med Linus, eftersom det var dags för sportskolan för Emils del igen. Han går på Sweden Sport Academy varje måndag! =) Imorgon är det dagisdags igen för Emils del och jag & Linus ska bege oss till BVC för veckovägning. Jag hoppas att min lilla älskling har fortsatt gått upp i vikt...

Puh, vilken dag

Dagen började med att vi hade en liten "diskussion" jag & Linus inatt/tidigt imorse. Det handlade om huruvida lampan skulle vara tänd eller släckt. Jag hävdade att lampan skulle vara släckt, eftersom det var mitt i natten och då sover man. Linus menade att lampan skulle vara tänd, för att han skulle kunna se takfläkten...? Jag begriper inte hur det kan vara så skoj att ligga och stirra på den i en timma!? [Storebror var likadan] Man har nog inte så spännande liv när man är 6 veckor gammal. ~fniss~

Sedan somnade vi till slut om båda två. Vid 7-tiden kom storebror in och ville gosa med lillebror! =)

Sen var det dags att kliva upp och baka en kladdkaka, eftersom vi skulle få besök idag av G & V. När de kom hade de med en jättefin pyjamas från po.p, men tyvärr hade vi den redan. [Vilket ju iofs betyder att det var en fin present!] Under tiden som våra gäster var här så visade Linus upp sin "bästa" sida, genom att vägra sova och bara ligga vid bröstet och äta nästan hela tiden. Idag har han ätit ungefär en gång i timman - HELA DAGEN!!! När G & V åkte hem, så var vi rätt hungriga. Men eftersom Linus vägrade släppa bröstet så fanns det inte en suck att kunna fixa mat till mig & Emil. [Vilket gjorde att både mitt & Emils humör var långt ner i botten!] Som tur var så kom sambon hem med mat: Kebab till oss och Happy Meal till Emil. [Ingen toppenmat kanske, men det var gott ändå!] Sen åkte min sambo & Emil ut och handlade - de bytte pyjamasen på po.p till denna: http://www.polarnopyret.se/Pages/Showroom/ShowroomProduct.aspx?id=4061

Under tiden passade jag & Linus på att lägga oss i sängen en stund, men Linus ville inte sova ändå. Men nu sover han gott i sin vagn och jag känner mig lite lugnare efter en halvstressig dag....

Livet är så skört

Det kunde ha varit vår Linus. :(

En underbar dag

Har ju redan skrivit idag, men kände att jag var tvungen att skriva lite till. Idag har vi verkligen haft en bra dag. När jag hämtade Emil på dagis, så var det helt underbart väder. Då passade vi på att ta en promenad genom skogen (elljusspår) och stannade även en stund vid en lekpark. Sen gick vi till affären och handlade innan vi gick hem. Och här hemma fick jag ett riktigt ryck, så jag ställde mig och bakade bröd. *chockad* Dessutom har jag lyckats få bort större delen av tvätthögen. *bravo* Imorgon är det lördag och då ska jag njuta av att inte behöva kliva upp för att lämna Emil på dagis...

Tänk att man kan bli så glad

Idag kände jag mig jättetrött imorse, eftersom man inte får sova på nätterna. När jag kom hem efter att ha lämnat Emil på dagis, så tänkte jag vila en stund och la Linus i vagnen. Men han ville inte sova alls. Så jag hade inget annat val än att ta upp honom och lägga honom under babygymet en stund...och efter en sån här "pratstund" så kan man ju inte känna sig trött längre, utan bara GLAD!!! =)

Är livet som tvåbarnsmamma...

...underbart? Ja, för det mesta så flyter allt på bra. Men idag gjorde det inte det..inte hela dagen i alla fall. När jag hade hämtat Emil på dagis så gick vi till tvättstugan och sedan var vi ute i parken och lekte någon timma. Linus sov så gott i vagnen hela tiden. När vi kom hem var det dags att fixa lite mat också, så jag började steka köttfärs till lasagnen. Allting var frid och fröjd. Emil såg på TV och Linus bubblade med sina leksaker i babysittern....men i samma veva som lasagnen togs ut ur ugnen så händer något...frågan är bara vad? Men när man helt plötsligt har en liten bebis som GALLSKRIKER så han nästan blir blå, en snart femåring som är VANSINNIG över att inte få lov att skära upp tomater själv och en lasagne som skriker om att den vill bli uppäten...[dessutom lyckades jag tappa varm köttfärssås på min fot, så jag brände mig]...då undrar man vad man egentligen har gett sig in på när man valt två barn. Men med hjälp av gungfunktionen på babysittern och ett löfte om att få äta tomaten med handen, så lyckades jag få i mig lite mat.

På kvällen badade båda grabbarna tillsammans och då visade Linus upp VÄRLDENS STÖRSTA LEENDE....[det var visst kul att få lov att bada med storebror] och lasagneincidenten var som bortglömd....och när de dessutom sover, då är livet helt underbart! *skratt*

5000 gram

Idag har jag & Linus varit på BVC för vägning. Det gick bra, han vägde precis 5000 g. Inte undra på att blöjorna börjar sitta lite tajt. *fniss* Jag pratade med vår BVC-sköterska ang. detta med maten. Vi har ju börjat att enbart amma nu, och det känns underbart! Linus har ju fått Babysemp som tillägg hela tiden. Dock har det ju blivit mer och mer bröstmjölk och mindre och mindre Babysemp. Anledningen till att detta har varit viktigt för mig är för att det känns som att det är en av de få sakerna jag kan fixa till så att det blir "rätt" med tanke på att allt annat blivit så "fel". Men små steg i taget. Idag har jag vågat titta på brevet jag skrev till förlossningen (en "förlossningsplan"), och jag mår verkligen dåligt av att inse att nästan ingenting blev som det skulle. Snart kanske jag vågar ringa min BM också och boka en tid för efterkontroll? Och jag vill gärna läsa journalen någon dag, för att få veta vad som egentligen hände. Just nu minns jag i princip bara att vi kom dit och 15 timmar senare är Linus född. Däremellan är det "svart" mer eller mindre just nu. Fast det var inte det jag skulle skriva om nu kanske, utan över hur glad jag är över att Linus går upp i vikt. =) Jag hoppas att det fortsätter på det här viset. Jag hoppas också att vi snart blir inbjudna/kallade till föräldragrupp på BVC, för jag vill börja med babymassage på Linus!

Var tog dagen vägen?

Jag skulle ju städa idag...? Men helt plötsligt är dagen nästan slut. Hur gick det till? Är det så här livet är med två småttingar? Så fort jag ens tänker tanken på att plocka undan lite så händer det något. Det är en liten kille som vill ha mat eller en ren blöja. Eller så är det en stor kille som vill ha hjälp med något eller bara umgås en stund. Men städningen finns väl kvar imorgon...?

Idag börjar jag...

Idag börjar jag återigen med Viktväktarna, fast jag har bestämt mig för att jag inte ska gå dit utan bara köra hemma. Material har jag ju så det räcker och blir över. Men det är egentligen inte för viktminskningen i första hand som jag börjar, utan mest för att börja äta bättre och få lite inspiration/motivation till att börja promenera etc. Så imorse ställde jag mig på vågen: 94,1 kg [fy fasen, det var inte kul att se...+20 kg på ett år], men vi får väl se hur mycket som försvinner nu då. Mitt första delmål är i alla fall 90kg [jämnt och bra!].

Linus är född!

När vår minsta lillkille föddes så blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss, eftersom han blev sjuk. Vi fick vara kvar på sjukhuset i två veckor, och det är dessa två veckor som jag känner att jag måste få skriva ner för att sortera mina tankar och funderingar, även om jag inte minns allt.



Söndagen 7/9-2008
Efter att ha spenderat 15 timmar på förlossningen, så kommer äntligen vår lillkille ut (Kl. 19:46). Men det var ingen rolig upplevelse. I samma veva som bebisen kom ut, så ser jag hur min sambo liksom "sjunker ihop" i kroppen och ser helt förstörd ut. Jag fattar ingenting. Bebisen har ju kommit ut och ligger på min mage. Men efter några sekunder, så ser jag hur någon klipper navelsträngen och springer iväg med min bebis. Min sambo får följa med. Och kvar ligger jag och vet inte ens om det var en pojke eller flicka? Men jag får snabbt veta att det var en pojke, men ingen kan svara på hur det är med honom [tanken far igenom huvudet: "Lever han?"]. Efter några minuter får jag i alla fall veta att han mår bra, men att han ligger på avdelning 10. (I den salen som heter Kojan, som är första "anhalten" för bebisarna) Lite senare får jag se bilder på honom, som personalen på avd. 10 har tagit och skrivit ut. Då ligger lillkillen med en cpap (för att underlätta andningen) och elektroder. Några timmar senare, när jag är "klar" på förlossningen får jag komma in och se honom för första gången. Egentligen är det ju andra gången, men första gången handlade ju bara om några sekunder. [Detta är en sak som jag tycker är oerhört jobbigt nu i efterhand. Att jag inte fick de där första minutrarna med min son. Min sambo har berättat om hur de fick igång andningen på honom osv. Men det gör ont att det inte var JAG som var med min lilla älskling.] Men jag får hålla i honom en stund nu i alla fall, innan det är dags att lämna honom där. De tar blodprover etc. på honom under natten. Och i efterhand har jag fått höra att det inte var så lätt att göra det pga att han var svårstucken.

Under natten bor både jag & min sambo i ett rum på avd. 11 (eftervårdsavdelning) och vid tvåtiden kommer Anders som jobbar på avd. 10 in med lillkillen, och jag får prova att amma honom första gången. [Tror jag? Jag är osäker på om vi gjorde ett försök när jag var på avd. 10 första gången efter förlossningen...] Han har då blivit av med både cpapen och elektroderna, eftersom han repar sig så snabbt. Det enda som är kvar är kanylen som de har satt i handen på honom, för att ge antibiotika. Det ger de i förebyggande syfte, ifall han har fått någon infektion i kroppen.



Måndagen 8/9
Vi spenderar nästan hela dagen inne på avd. 10. Jag sitter och håller min bebis, och han ligger vid bröstet och suger länge. Han tar jättebra tag och jag känner att jag nog ska få detta med amningen att fungera bra den här gången också. (Emil tog också bra tag från början). Under natten får bebisen sova inne i vårt rum på avd. 11. Det går bra, men han skriker större delen av natten. Han är förmodligen påverkad av sugklockan som han föddes med, och har lite ont. Men vi hjälps åt med honom. [Jag har dock så ont i hela kroppen efter förlossningen, så jag orkar inte röra mig.]



Tisdagen 9/9
Idag skrivs jag ut från avd. 11 och ska få ett rum på patienthotellet istället. Och då ska min bebis få följa med mig [Det kändes viktigt för mig att få ha honom så mycket som möjligt, speciellt med tanke på att jag missade de första timmarna i hans liv.] Min sambo åker hem, när vi har installerat oss på patienthotellet. Han ska hämta Emil och mormor (min mamma), så att de ska få träffa bebisen också. Emil är världens stoltaste storebror, och vill t.o.m bära bebisen (fast det får han ju såklart inte). Allt känns rätt bra nu, och vi börjar hoppas på att få åka hem snart. Vi får veta att han förmodligen inte har någon infektion i kroppen (proverna tyder inte på det), och då kommer antibiotikan att tas bort och vi kan nog snart få åka hem. [Trodde vi ja...] Inatt är första natten som min bebis ska få sova med mig hela natten. Fast först ska vi till avd. 10 för provtagning [då kunde jag ju inte ana hur många gånger jag skulle få vara med om det...och det var nog tur det]. Under natten så får bebis sova i samma säng som mig,och det funkar bra. Han sover ungefär 10 minuter i taget. =) Men de 10 minutrarna verkar han sova gott i alla fall. Han är ju lite lugnare nu än de första nätterna. Jag antar att smärtan efter sugklockan har avtagit.

Någon gång under dagen blir han flyttad från "Kojan" till "Vaggan" också, som är den salen för barn som är lite piggare och "på väg hem".


Onsdagen 10/9
Idag kommer storebror igen och hälsar på. Eftersom sjukhusmiljön inte är så rolig för Emil, så passar vi på att åka upp till lekterapin så han får leka av sig lite. Jag sätter mig där med bebisen, och tänkte amma honom. Men känner att det är dags för ett blöjbyte, så jag åker ner till avd. 10 för att byta blöja (istället för att gå ända bort till patienthotellet). Sen händer allting väldigt snabbt, och jag minns inte riktigt i vilken ordning saker händer eller när på dagen etc. Bebisen blir snabbt sämre och är väldigt trött och irriterad. Han orkar knappt äta från bröstet längre heller, utan blir bara jättearg när man försöker (han som har sugit jättebra tidigare). Vi får veta lite senare att man misstänker att njurarna inte fungerar som de ska. [Va? Vad pratar de om? Jag har jättesvårt för att ta in den här informationen, eftersom jag inte vet vad det innebär. Jag vill inte veta känner jag.] Han har gått ner massor i vikt (från 4210g till 3680g= 12-13%) och kissar nästan inte alls. Han börjar koppmatas med babysemp, och vi får även börja väga blöjorna för att ha koll på hur mycket han kissar. Under natten sover han återigen med mig på patienthotellet och jag matar honom med kopp var 3:e timma, vilket fungerar bra. Dessutom har jag fått låna en våg från avd. 10, så jag måste väga alla blöjor.



Torsdagen 11/9
Bebisen får ett namn: Linus. Det var ett namn som vi funderade på till storebror först, men han fick bli en Emil. Så vi tänker att denna pojken får bli en Linus då. Dessutom kändes det viktigt att han får ett namn, när han ligger på sjukhuset. De andra bebisarna på avdelningen har ju namn. Vår bebis heter bara /efternamn/ och det var inte ens "rätt" efternamn. Han har mitt efternamn, men ska ha pappas efternamn sen.

Under dagen blir Linus ännu sämre och det funkar inte att varken amma honom eller koppmata honom, så man sätter in en sond på honom. Dessutom får vi åka ner till röntgen och göra ett ultraljud på hans njurar. Det visar att misstankarna stämde, njurarna fungerar inte riktigt som de ska. De är liksom "ihopkrupna", som en följd av vätskebrist tror man [vi får annan information senare]. De sätter in dropp, för att sätta fart på systemet. Och då måste de också sätta på elektroderna igen, för att kunna övervaka honom på monitorerna. Det innebär att Linus nu måste vara kvar på avdelningen hela tiden. [Jag gråter varje gång jag lämnar avdelningen utan honom] Det som är positivt är att han har gått upp i vikt, och väger nu 4010g. På kvällen sitter jag & sambon inne på "Vaggan" med Linus och han är så trött och inte alls sig lik. [Min lilla älskade bebis.] Jag får sitta med honom mage mot mage och stora täcken på honom, för han kan inte hålla värmen själv just nu. [Jag stänger av mina känslor här tror jag, och bara fokuserar på det som händer för stunden. Jag bara tänker på att Linus ska bli bra igen.] Under natten får han sova på en värmemadrass.

Vi får även veta att levern är påverkad, och att värdena är skyhögt över normalt. [Vilket jag inte tar in alls, eftersom jag har stängt av] De gör även ett EEG på honom, för att kolla om hjärnan fungerar som den ska. Och det gör den, tack och lov.

Fredag 12/9
När jag kommer till avd. 10 på morgonen har de flyttat Linus tillbaks till "Kojan", eftersom de har lite mer personal där som kan ha koll på honom. [Och jag inser att vi inte alls kommer att få åka hem snart, och gråten sitter i halsen precis hela tiden. Jag gråter när jag ser andra föräldrar som får åka hem, och undrar hela tiden varför vi inte fick ett friskt barn och får åka hem.] Vi får åka ner till röntgen idag igen, för att kolla njurarna. Det är samma person som gör ultraljudet idag. När han är klar så får vi beskedet att njurarna ser likadana ut som igår. [Ingen av oss frågar mer, så när vi åker därifrån och upp till avd. 10 igen så frågar vi oss själva om det är bra eller dåligt? Vi känner nog samma sak - om man inte frågar, så får man inga negativa besked]

Eftersom det är fredag, så bestämmer vi att vi ska bo på patienthotellet allihop. Så vi ber om att få in en säng extra till Emil. På kvällen turas vi om att umgås med Emil [han behöver ju oss båda två också]

På kvällen sätter de en kanyl rakt in i en artär, för att slippa sticka honom hela tiden. De har tagit prover minst tv gånger/dygn, och varje gång måste de sticka flera gånger pga han är så svårstucken. Tyvärr fungerar inte denna kanylen mer än ett dygn, pga Linus är för rörlig (vilket ju iofs är bra). Men det kändes bra de gångerna som de slapp sticka honom i alla fall.

Lördag 13/9
Det känns skönt att hela familjen är på samma ställe nu, även om man önskade att det stället vore hemma istället. Idag får vi äntligen för första gången tid att prata med en läkare i enrum, eftersom man inte har orkat ta in informationen tidigare. Då får vi veta att alla värden är väldigt höga, men att de går neråt för varje dag. Läkaren berättar att hon har varit i kontakt med en specialist i Göteborg ang. Linus [Va? En specialist? Jag börjar inse att min bebis inte alls mår bra.] Vi får förklaringen att Linus varit utsatt för en chock i magen, men de vet inte om det var i samband med förlossningen eller om det helt enkelt har hänt tidigare. Han har fått som en "syrebrist" i kroppen, då de viktigaste organen hjärna och hjärta tar det behöver i första hand och njurar och lever "blir utan". Läkaren kan inte säga om Linus kommer att bli bra eller inte, utan det enda vi kan göra är att bara vänta och se. [Jag börjar bli helt utmattad och orkar snart inte mer, gråter nästan hela tiden]

Söndag 14/9
Nu har det gått en vecka sen Linus föddes, och jag är totalt slut. Helt utmattad psykiskt och känner att jag inte orkar mer nu. Vi bestämmer att jag ska åka hem några timmar. Eftersom Linus inte ammas ändå just nu, så funkar pappa lika bra som mamma. Jag och Emil åker hem, och är hemma i ca fem timmar. De timmarna spenderar jag genom att hänga framför datorn, spela TV-spel med Emil, gråta och "bara vara". Men under dagen börjar jag inse att Linus faktiskt är på bättringsvägen, eftersom alla värden går neråt. Jag behövde verkligen få komma hem för att få lite distans till saker och ting. När jag åker tillbaka till sjukhuset på kvällen mår jag otroligt mycket bättre, och har fått massa ny energi.

Måndag 15/9
Eftersom de har satt fart på "systemet" med hjälp av dropp, så innebär det att Linus har börjat kissa väldigt mycket. Han har då kissat ut ALLT, även sånt som bör finnas kvar i kroppen. Så de har satt ett dropp till för att balansera natriumhalten i kroppen (minns inte vilken dag de satte det droppet). Men idag visar proverna på att natriumvärdet är på normalnivå. [YES!! Äntligen ett positivt besked som jag verkligen tar till mig.] Läkaren själv säger att det ser mycket hoppfullt ut nu för Linus del. Linus har också börjat ligga vid bröstet igen, även om han inte orkar suga så mycket så försöker han i alla fall.

Tisdag 16/9
Personalen ringer mig redan vid 6.30 och ber mig komma på stört, eftersom Linus är väldigt "snutttig" och längtar efter mamma. [Det kändes helt underbart att höra!] Allting blir bara bättre och bättre, man bestämmer att droppet ska plockas bort idag. Så nu har han bara elektroderna kvar. Dessutom märks det att han är mycket piggare idag, eftersom han ammas vid varje mål idag. Fast han äter ju inte så mycket, så det blir påfyllnad i sonden (bröstmjölken har ju inte kommit igång som den borde). Han får återigen flytta till "Vaggan". [Nu känns det som att han faktiskt borde vara "på väg hem"]

Onsdag 17/9
Jag fortsätter att amma vid varje mål, även om vi fyller på med Babysemp i sonden. Jag får flytta in i ett familjerum på avd. 10. Det borde ju egentligen kännas bra, men det gör det inte först. Det känns lite som att vi inte alls kommer att få åka hem snart, eftersom personalen anser att jag också ska bo på avdelningen. Men min sambo får mig att inse att det inte alls är så. Så när jag väl får komma dit och slippa patienthotellet, så känns det bra. På kvällen får Linus bada för första gången, och det känns välbehövligt. Han har ju inte kunnat bada innan pga alla dropp etc. Dessutom får Linus sova inne hos mig inatt, för första gången på över en vecka. Han kopplas upp på en bärbar monitor istället, så han blir "flyttbar". Natten fungerar väldigt bra, även om jag har svårt att sova eftersom monitorn larmar till och från hela tiden (för att pulsen går upp, när Linus skriker till exempelvis).

Torsdag 18/9
Idag plockas elektroderna bort (YES! Ytterligare en sak som tas bort) Vi får beskedet att om morgonens blodprover visar bra resultat kommer han inte att behöva stickas mer. [Det är verkligen underbara nyheter, eftersom det är så oerhört påfrestande att stå och se på när de sticker honom hela tiden. Eftersom han är svårstucken, så har de börjat ta blodproverna i huvudet dessutom.] Under eftermiddagen får vi veta att alla prover är normala nu, men att de vill fortsätta ha honom under kontroll. [Men snart kanske vi får åka hem?]

Fredag 19/9
Vi ska få åka hem!!!! Läkaren kommer och talar om att allting ser bra ut, och säger att vi ska få åka hem på permission över dagen imorgon! [jag börjar nästan gråta av lycka, detta har jag väntat på i nästan två veckor].

Lördag 20/9
Permission över dagen, och det var helt underbart att få komma hem igen. Vi ska vara tillbaka på avdelningen på kvällen, men jag är inte alls sugen på det. Jag vill bara stanna kvar hemma. Men när vi kommer tillbaka till avdelning 10 säger de att vi ska få åka hem på permission dagen efter igen, och då troligtvis under natten också!

Inatt sover hela familjen tillsammans på avdelningen - äntligen!

Söndag 21/9
Två veckor har gått sen Linus föddes. Två veckor är ju inte speciellt lång tid egentligen, men de här två veckorna har verkligen känts oerhört långa med tanke på allt som har hänt och framför allt alla känslor upp och ner som man har haft. Idag får vi i alla fall åka hem igen, och vi behöver inte komma tillbaka förrän dagen efter, och då kommer vi att bli utskrivna från sjukhuset men inskrivna i hemsjukvården eftersom Linus fortfarande sondmatas till viss del.

Måndag 22/9
Vi åker till sjukhuset och Linus får genomgå en läkarundersökning innan vi blir utskrivna. De tar också ytterligare blodprover, och under tiden som vi får vänta på provsvar så passar vi på att äta lunch. [Den känslan är helt obeskrivlig, hur vi helt plötsligt får ha med vår bebis i en barnvagn!] När vi kommer tillbaka till avdelningen, så får vi beskedet att allt ser bra ut och att vi ska få åka hem.

Onsdag 24/9
Vår hemsjukvårdsköterska kommer första gången, och då plockar hon bort sonden. Vi har nämligen börjat mata Linus med flaska utöver amningen, så det fanns ingen anledning att ha kvar sonden längre (då hade vi inte "sondat" på över ett dygn). Allting börjar kännas mer och mer normalt nu! Jag känner mig otroligt glad och lycklig över att sonden plockas bort [den gjorde ju att han kändes "sjuk"] Så vi får bara rådet att fortsätta som vi har gjort, att amma och fylla på med ersättning.

Fredag 26/9
Andra besöket av hemsjukvårdsköterskan. Linus har gått upp 50 gr sen utskrivningen, så det ser bra ut. Vi får beskedet att vi ska skrivas ut helt och hållet.

Torsdag 2/10
Vi har fått en tid kl. 13 på sjukhuset, för att bli utskrivna. Vi får träffa en annan hemsjukvårdsköterska (som jag har träffat tidigare på avdelningen) och när vi berättar att Linus numera äter större delen bröstmjölk, så tycker hon att det är underbart att höra. [Och jag är skitstolt över att ha fixat amningen trots allt. På sjukhuset åt Linus aldrig mer än 20-30 ml från brösten och jag lyckades heller aldrig pumpa ut mer än så] En läkare kommer och undersöker Linus och sedan blir vi utskrivna...nästan iaf. Läkaren ska bara prata med en annan läkare först, så att de inte missar något. Jag & hemsjukvårdsköterskan skämtar lite om att Linus i alla fall slapp bli stucken idag [man är alltså så van vid det, att man sitter och skämtar om det. *ledsamt*]. När läkaren återkommer säger han att de bara ska ta ett blodprov också innan vi får lov att gå.... Jaja, det får väl gå då. Men det var inte det lättaste, eftersom Linus är lite större och mer medveten om saker och ting så han blir verkligen SKITFÖRBANNAD när de sticker honom. [Bravo, gubben!]

***UTSKRIVNA***
Nu börjar vårt normala liv äntligen, vår lillkille är då hela 3½ vecka gammal. På fredagen ringer jag och bokar en tid på BVC (får en tid måndagen 6/10) och allting känns precis som det ska göra...