Är livet som tvåbarnsmamma...

...underbart? Ja, för det mesta så flyter allt på bra. Men idag gjorde det inte det..inte hela dagen i alla fall. När jag hade hämtat Emil på dagis så gick vi till tvättstugan och sedan var vi ute i parken och lekte någon timma. Linus sov så gott i vagnen hela tiden. När vi kom hem var det dags att fixa lite mat också, så jag började steka köttfärs till lasagnen. Allting var frid och fröjd. Emil såg på TV och Linus bubblade med sina leksaker i babysittern....men i samma veva som lasagnen togs ut ur ugnen så händer något...frågan är bara vad? Men när man helt plötsligt har en liten bebis som GALLSKRIKER så han nästan blir blå, en snart femåring som är VANSINNIG över att inte få lov att skära upp tomater själv och en lasagne som skriker om att den vill bli uppäten...[dessutom lyckades jag tappa varm köttfärssås på min fot, så jag brände mig]...då undrar man vad man egentligen har gett sig in på när man valt två barn. Men med hjälp av gungfunktionen på babysittern och ett löfte om att få äta tomaten med handen, så lyckades jag få i mig lite mat.

På kvällen badade båda grabbarna tillsammans och då visade Linus upp VÄRLDENS STÖRSTA LEENDE....[det var visst kul att få lov att bada med storebror] och lasagneincidenten var som bortglömd....och när de dessutom sover, då är livet helt underbart! *skratt*